Vingar!
De orden som vilar så stilla i en dvala
Så mjuka så sköra men ändå så hårda
Så menade, kommer solen ändå skina igen
I sommar natt kommer de till liv
Då de lyfter från sin kammare
För att sjunga om drömmar
Då cirklarna blir allt mindre
Stannar allt upp igen
igen, igen och igen
Det viberar, bankar och slår
För varje steg jag tar
Höjs volym och allt börja likna en bar
Med en lapp som säger
"vid disken vilar svaret du söker min vän"
Är du ledd in i en ny värld igen
Då allt blir så trångt
Så instängt
Stannar allt upp igen, igen,igen och igen
Med färsk dricka följd av en fylle hicka
Finner jag lappen som säger
"i kistan skall du finna det nu söker"
Vilandes på gamla böcker
Står där en silverbricka med speglande bild
Bilden av flicka
Jag tror jag vet vem det var
"I ditt inre vilar det mod du nu saknar"
De orden som hon på allra vackraste sätt
Ristat dit
Sänt på en väg mot ett fruktat inre
Tar stegen åter sin väg mot det
Som sinnet valt att kalla rätt
Då¨allt börjar ljusna, Då solen börjar stiga åter igen
Då smärtan gör sig påmind
Då växer den rädslan som kommer med den
Då allt stannar upp igen,igen och igen
Med blödande rygg växer själen, kroppen
Tillsammans blir de ett igen
Något som breder sig ut förbi axlarna
Fjädrar faller till marken
Orden kom till ytan
Då allt spricker upp
Då det står klart, reser det sig mot
Himmelen igen
Och allt stannar upp igen,igen, igen och igen
Ytan spicker då orden sjungs ut igen
Så allt går mot nytt,
Med sången som ljuder
Du gav mig vingar, Du lät mig flyga igen!
Så som stjärnorna gjorde sig för mig i natt min skatt.
Nätterna blir längre igen, så jag bjuder molly på besök i afton.
Sången talar så det hörs då orden berör.
Jag såg mot stjärnorna inatt, jag såg två själar skrämda av varandra när jag såg mot marken igen. I en dans av skräck lekte de runt varandra i sin fysiska form, i jakten efter ett sätt att finna komunikation.
Min blick reser sig mot skyn igen då de dansat förbi, då tänker jag på dig. Kanske färdas du ute i det hav som så vackret glittrar över mig. På en kudde någonstans kanske du vilar i den ljuvaste sömn, då i mitt hjärta du vilar tryggt.
Röken stiger, jag höjer glaset åter igen och dricker med den tanke av dig. Då jag känner mig svag, då jag åter igen saknar dig. Det är då den tanke värmer mig.
Lugnar på det sätt som talar till mitt sinne, det som får mig lite närmare min stillhet.
Då finner jag vägen åter igen och flaskan blir min enda vän.
En väg som ratats av många, på samma gång den hjälpt drömmar att fångas. I sol så som i regn. Med gott och ont har den delat sin visdom hos många fler än bara två. Men trots att vägen är delad i två, kan du söka och behålla ditt friska till sinns. Då den dag du tänker tillbaka och förstår. Förstår att tacken skall vila i det du då minns.
Imorgon då solen stiger kommer dagen ännu försent, min väntan likt oändligt lång. En evighet av saknad.
Kan det vara denna milda dom?
Sången talar så det hörs då orden berör.
Jag såg mot stjärnorna inatt, jag såg två själar skrämda av varandra när jag såg mot marken igen. I en dans av skräck lekte de runt varandra i sin fysiska form, i jakten efter ett sätt att finna komunikation.
Min blick reser sig mot skyn igen då de dansat förbi, då tänker jag på dig. Kanske färdas du ute i det hav som så vackret glittrar över mig. På en kudde någonstans kanske du vilar i den ljuvaste sömn, då i mitt hjärta du vilar tryggt.
Röken stiger, jag höjer glaset åter igen och dricker med den tanke av dig. Då jag känner mig svag, då jag åter igen saknar dig. Det är då den tanke värmer mig.
Lugnar på det sätt som talar till mitt sinne, det som får mig lite närmare min stillhet.
Då finner jag vägen åter igen och flaskan blir min enda vän.
En väg som ratats av många, på samma gång den hjälpt drömmar att fångas. I sol så som i regn. Med gott och ont har den delat sin visdom hos många fler än bara två. Men trots att vägen är delad i två, kan du söka och behålla ditt friska till sinns. Då den dag du tänker tillbaka och förstår. Förstår att tacken skall vila i det du då minns.
Imorgon då solen stiger kommer dagen ännu försent, min väntan likt oändligt lång. En evighet av saknad.
Kan det vara denna milda dom?
Kan domen någonsin vara mild? Kan någonsin vara hård?
Kanske ska allt bara väntas på rätt håll likt en tärning, med ett kast bestämmer vi sanningen.
Allt likt en gåta, Kanske dagen då jag åter lämnar del av en måltid i en annan kultur.
Kanske då ska allt i dur stå klart och förklaras tur i tur.
Dagen jag då jag ber att få levat fri och ej i bur.
Kanske ska allt bara väntas på rätt håll likt en tärning, med ett kast bestämmer vi sanningen.
Allt likt en gåta, Kanske dagen då jag åter lämnar del av en måltid i en annan kultur.
Kanske då ska allt i dur stå klart och förklaras tur i tur.
Dagen jag då jag ber att få levat fri och ej i bur.
Har du inte någon aning så, Varför inte.
Det faller samman, tysnaden. Något är fel.
Han smyger fram längs laduväggen. Något fattas.
Han hade aldrig varit där ensam innan. Tystnaden och ensamheten fann han olidlig. Hon var borta. Allt var förstört.
Vad skulle de tro. Han hade ju aldrig tyckt illa om henne. Det var inte meningen att det skulle bli så.
Hon skulle inte bli träffad. Det var ju bara på skoj.
Ja vad hände. Minnet var bortblåst. Sängen var blöt av svett då han vaknade. Hon fanns ännu där. Det var bara en dröm. Han var tacksam. När han kysst henne på pannan och funderat en stund över en cigarett föll han åter i sömn.
Om han vetat den natten att allt skulle gå så fel. Hade han nog vilat i oro i stället för i lycka.
Att han om fyra år skulle dela sin säng med något helt annat. Något som aldrig skulle kunna beskrivas. Något som bara för honom fanns att se. Något som förblev så evigt fel.
Kanske var det så. Vem var han? Vem vet? Vem egentligen bryr sig?
Sök för att finna svaren igen.
Han smyger fram längs laduväggen. Något fattas.
Han hade aldrig varit där ensam innan. Tystnaden och ensamheten fann han olidlig. Hon var borta. Allt var förstört.
Vad skulle de tro. Han hade ju aldrig tyckt illa om henne. Det var inte meningen att det skulle bli så.
Hon skulle inte bli träffad. Det var ju bara på skoj.
Ja vad hände. Minnet var bortblåst. Sängen var blöt av svett då han vaknade. Hon fanns ännu där. Det var bara en dröm. Han var tacksam. När han kysst henne på pannan och funderat en stund över en cigarett föll han åter i sömn.
Om han vetat den natten att allt skulle gå så fel. Hade han nog vilat i oro i stället för i lycka.
Att han om fyra år skulle dela sin säng med något helt annat. Något som aldrig skulle kunna beskrivas. Något som bara för honom fanns att se. Något som förblev så evigt fel.
Kanske var det så. Vem var han? Vem vet? Vem egentligen bryr sig?
Sök för att finna svaren igen.
Vart ska vi gå?
Minns du verkligen den känslan du hade då? Den där veckan innan skolan skulle sluta. Då alla längtade bort. Schemat var fullproppat av sommarens bravader.
Jag minns den också. Jag drömde om friheten. Möjilgheten att känna och omfamn min ensamhet.
Saknaden kan vara hälsosam. Det som sägs du förlorat har bara gått en annan väg och nu är det saknaden som driver dig.
Ensamheten omfamnar mig inatt när jag delar min tanke till dig. Saknaden driver mitt bläck ut över det vita arket.
Jag kan ännu inte förstå saknaden. Den är ytlig och förvirrad. Men de få orden med sina dolda meningar har lämnat ett tomrum.
Med en rund rörelse har nu timglaset börjat om igen. Sanden rinner åter igen mot något nytt. Och bakom den lilla kulle som byggs upp stiger en ny sol.
En för nya drömmar, Då kärlek och hat ska föda en ny innebörd.
Det var en början
Olyckans hammare svingades!
Hans slag var hårt med en stark vilja. Min styrka var mitt hopp. Hans attack missade. När jag kontrar faller han mot marken och ännu en gång står jag stolt med seger.
I segerns tid finns det trots allt ännu en sorg. Vinsten som kommit är irellevant. Det har ingen mening i det här.
I segerns tid finns det trots allt ännu en sorg. Vinsten som kommit är irellevant. Det har ingen mening i det här.
Striden var vunnen och kriget hade fått sin begynnelse
Tillsammans skulle de nu samlas för rådslag
Stategin skulle arbetas ut för att finna nästa drag
Drömmen om att allt skulle falla en dag var nu starkare än någonsin
Tillsammans skulle de nu samlas för rådslag
Stategin skulle arbetas ut för att finna nästa drag
Drömmen om att allt skulle falla en dag var nu starkare än någonsin
Men trots att de var så många kunde inte känslan av ensamhet lämna den man som nu stod i fronten för att offra allt som han höll kärt för en bättre framtid.
De barn som skulle födas
De skulle mötas av något
Det som till synes kan vara så fult
Skulle för dem bli det vackraste
Vackrare än det någon själ tidigare skådat
Den svunna drömmen skulle bli verklighet
Alla de ord som sagts med alla de handlingar
De skulle nu vara ingenting
De forna herrarna skulle nu falla in
De ska möta det de alltid fruktat
En enighet
En frihet
En rättvisa
En kärlek
Från alla,För alla
De skulle mötas av något
Det som till synes kan vara så fult
Skulle för dem bli det vackraste
Vackrare än det någon själ tidigare skådat
Den svunna drömmen skulle bli verklighet
Alla de ord som sagts med alla de handlingar
De skulle nu vara ingenting
De forna herrarna skulle nu falla in
De ska möta det de alltid fruktat
En enighet
En frihet
En rättvisa
En kärlek
Från alla,För alla
