Vingar!
De orden som vilar så stilla i en dvala
Så mjuka så sköra men ändå så hårda
Så menade, kommer solen ändå skina igen
I sommar natt kommer de till liv
Då de lyfter från sin kammare
För att sjunga om drömmar
Då cirklarna blir allt mindre
Stannar allt upp igen
igen, igen och igen
Det viberar, bankar och slår
För varje steg jag tar
Höjs volym och allt börja likna en bar
Med en lapp som säger
"vid disken vilar svaret du söker min vän"
Är du ledd in i en ny värld igen
Då allt blir så trångt
Så instängt
Stannar allt upp igen, igen,igen och igen
Med färsk dricka följd av en fylle hicka
Finner jag lappen som säger
"i kistan skall du finna det nu söker"
Vilandes på gamla böcker
Står där en silverbricka med speglande bild
Bilden av flicka
Jag tror jag vet vem det var
"I ditt inre vilar det mod du nu saknar"
De orden som hon på allra vackraste sätt
Ristat dit
Sänt på en väg mot ett fruktat inre
Tar stegen åter sin väg mot det
Som sinnet valt att kalla rätt
Då¨allt börjar ljusna, Då solen börjar stiga åter igen
Då smärtan gör sig påmind
Då växer den rädslan som kommer med den
Då allt stannar upp igen,igen och igen
Med blödande rygg växer själen, kroppen
Tillsammans blir de ett igen
Något som breder sig ut förbi axlarna
Fjädrar faller till marken
Orden kom till ytan
Då allt spricker upp
Då det står klart, reser det sig mot
Himmelen igen
Och allt stannar upp igen,igen, igen och igen
Ytan spicker då orden sjungs ut igen
Så allt går mot nytt,
Med sången som ljuder
Du gav mig vingar, Du lät mig flyga igen!
Kommentarer
Trackback
