Har du inte någon aning så, Varför inte.

Det faller samman, tysnaden. Något är fel.
Han smyger fram längs laduväggen. Något fattas.

Han hade aldrig varit där ensam innan. Tystnaden och ensamheten fann han olidlig. Hon var borta. Allt var förstört.
Vad skulle de tro. Han hade ju aldrig tyckt illa om henne. Det var inte meningen att det skulle bli så.
Hon skulle inte bli träffad. Det var ju bara på skoj.


Ja vad hände. Minnet var bortblåst. Sängen var blöt av svett då han vaknade. Hon fanns ännu där. Det var bara en dröm. Han var tacksam. När han kysst henne på pannan och funderat en stund över en cigarett föll han åter i sömn.
Om han vetat den natten att allt skulle gå så fel. Hade han nog vilat i oro i stället för i lycka.
Att han om fyra år skulle dela sin säng med något helt annat. Något som aldrig skulle kunna beskrivas. Något som bara för honom fanns att se. Något som förblev så evigt fel.


Kanske var det så. Vem var han? Vem vet? Vem egentligen bryr sig?

Sök för att finna svaren igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0