Det stormar inatt, det stormar om dig!
Om morgonen när allt är som mest stilla, så som om natten när inget finns där. Nej inget som kan göra oss illa.
Jag hör hur du andas lätt när jag lyssnar efter tystnaden.
Den morgonen har nu gått för att bli till natt, efter ha blivit till dag och sedan natt för att återvända till natt igen.
Du sa att orden förlorat sin mening. Kanske är det sanningen att tiden för handling är kommen, då ordens tyngd ligger i en tillfällig vila.
Då jag blickar ut över den vildvuxna trädgården utanför, då ser jag hur stormen där ute skänker rytmen i grenarnas höstlövs dans.
I brinnande färger lyser de svagt när de seglar mot marken i den mörka ocktober natten.
När de klär marken växer känslan av liv där under stjärnorna.Nu sjunger regnet när dess droppar träffar de nyfallna löven. Allt har vuxit till en scen för världens skådespel, där naturens invånare är aktörer. Stillheten liksom tillgivenheten letar sig fram bakom skådespelet. Och allt har blivit till det som är du.
Allt är nu vackert för stunden igen, du vandrar i mina tankars land.
När jag flyter ut i skyn och får betrakta skådespelet från ovan, då vandrar du där genom mina drömmars land. Du lever ut i din roll i det skådespel som spelas där. En en mans show, med samma utfylnad av scenen likt naturen.
Med en skönhet att klä hela världen med.
Det är då jag som mest önskar att du skulle vila i min famn.
Kommentarer
Trackback
