Kärlek eller hat? Kanske bara dumhet på ett fat?
Han såg något krossas
Allt låg som i ruiner
Barnen grät, kvinnorna skrek
Männen fann liv i sin våldsamma lek
Ett tillfredsställande, konsekvensen fanns inte mer
Bomber faller, kroppar i drivor
Ensam på knä bevittnar en ung pojke sin far
Vilande bland sina bröder, ansiktet är nu bara halvt
Inom honom växer hatet, han reser sig med blodad tand
När hämnden är tagen, då segern är vunnen
Då ska han igen gå över detta land
Så sakta som han växer kontrolleras hans hat
Makten har nu kommit till honom likt en stillhet
Hans lugn skrämmer nu hans motstånd, då hans två färgade fana uppenbaras i horisonten
Slutet är dem nu nära
Vit och svart vajar fanan i hans hand
Lyckan är inte hans förrän tiden färgat marken röd
Då deras munnar förlorat varenda tand
Ben ska brytas, skallar krossas snart har de ingen stolthet
Inget som ger dem rätt att skryta
Sanningen har blivit deras fiende
Brottet var så gammalt, något alla hade gömt
Men där fanns något de alla hade glömt
Den unge man som skonats, inom honom skulle hatet växa
Nu hade han kommit dem åter, inget minne var borta mer än det som gör att man förlåter
Då hör man hur förbrytarna från en gammal tid gråter
Slaget faller och resan mot dödens rike är nu deras nästa etapp
Han står där och blickar ut
Ånger fyller hans hjärta, det har kommit åter
Alla skrik, alla gråt och alla tjut
Dumheten hade vaknat för honom
Kunde man döda allt hat med endast ett spjut?
