risefallenangel

Vad är det som händer?
Något är på tok!
Vad var det som var fel?
Försöken doldes under allt det där gamla!
Var frågorna för skrämmande?
Kunde de visat något som inte vill ses?

Det dansas på gröna ängar en tidig sommar morgon. Solen stiger över granarna i fjärran då fåglarnas sång börjar vakna till liv.

Kanske hade du ristat de orden där jag missat att söka dem?

Tiden då allt ska rasa kan vara kommen. Nu när allt börjar se lite mörkare ut igen. Trots allt stiger solen ändå varje dag.
Jag kan nog aldrig glömmas ditt leende när det speglades där i solen. Men min rädsla finns där.

Kanske ska det göra så mycket ondare än det borde denna gång. Kanske mår du nu bra och går ur med huvudet högt. Men allt är för mig en gåta.

Allt förblir som gamla när allt fryser och det där inne nu är så kallt.

Likt en vind genom fönstret. Några ord utan genom tanke. All tro om omtanke var visst redan borta.

Ett andra klassens tal. Något som utställt orden på pappret som berättar sagan till något utan mening. Att det aldrig varit något där. Att talet där till henne inte hade någon mening alls. Att tiden är kastad över ruinernas brant. Att allt det jag såg bara vart en uppblåst dröm i de blinda männens sal. Då ögonen öppnas och vi ser att blindhet för den okunnighet vi har.

Kanske vaknar jag en dag och ser att jag var mer blind än någon av er andra. Eller likt ett tomt skal se jag tillbaka. Jag skrattar och gråter åt allt det jag ser. För första gången kommer jag då veta vad jag verkligen ber om.

Att jag en dag skulle fått känna den lyckliga del av detta skådespel. Men ensamheten blir min vän.

Men du ska veta att jag tänker på. Och i tanken vakar jag över dig. Då som i samma stund jag saknar dig. Jag minns dig för alltid. Nu ökar vinden och jag glider. Men min varmaste tanke skänker jag dig i varje sekund du avskyr din ensamhet då jag älskar min.