Kanske då är nu, som då var nu. Eller kanske bara det blev så här.
Live sång i en källargång
Kom kom vi sjunger en sång
Ja det var så en gång
Men nu ensam i ett rum fyllt av ljud kallat musik. Sången är inte längre live.
Så är inte heller känslan. Något som då var på väg, har nu kommit.
Känslan blev apatisk.
Men stilla vakar han ännu i ensamheten.
Stadens ljus och liv har nu bara blivit till en utsikts plats. Kanske kan han finna det i allt det där ingenting.
Det lätta mörker i sommarnatten kommer med kärleken till honom, Då alla fönster är släckta och gatorna blivit tysta, står han där med blicken efter något.
Då ljuset kommer förs han bort igen, men för varje gång längre. Varje morgon är en annan tid,en annan plats. Men ännu vakar han.
Sittandes vid mitt fönster en mörk sommarnatt, ser jag en mörk gestalt uppdaga sig bland träden. Sakta gled han förbi som obemärkt. Men sorgen han bar kom inte likt gestalten. Likt en levande
död. En död kropp med endast sorg som livs tecken.
