En del av ett spel som kallas fel
Så som löven vilar i olika färger på marken en kall höst morgon, finns där en stillhet.
När jag ser dig och vet att snart är du ett år närmare ålderdomens dagar. Det är då när jag beskriver för dig allt det där vackra som gör dig till dig. Som du ler när du tror att ingen ser och när du skiner upp när alla ser den kärlek du ger, Till alla ögonblick skänker du något av allt det jag inte fick.
Ensam utan ljus i ett öde hus.
Jag delar nu en del av de ord. De ord jag aldrig fick berätta för dig.
Kommentarer
Trackback