..
Du bär ringar av stål, din tillvaro den växer, blir hård.
Av tvål blir du inte längre ren, spåren i ditt ansikte är likt skrivet i sten.
Sår av alla din fel, konsekvenser av ett barnsligt spel.
Molnen har blivit mindre min vän men något växte under tiden. Allt stort blivit smått, någon slog in en stor vinst men missade det han fått. En annorlunda värld med likadana människor, du vackrare än andra. Tankarna byggde dig, tankarna förgjorde mig.
Du vet någon sa till mig att du var bra för mig. Någon annan sa att jag skulle vara ensam utan. Det var sant. Jag skulle vara utan dig. Jag var egoist, ensamheten var mitt straff, kanske min bot. Jag vill inte dela dig.
Hand i hand försvann lyckan ur de stunderna med dig. Jag är olycklig utan dig.
Egoismen smeker min självdestruktivitet till en tam katt, tillsammans allierar de sig. Allt det vackra vill de med sina vapen driva bort. Klösa, bita, riva.
Jag vill förklara berätta, äntligen få sluta gråta.
Jag saknar dig
