Stå upp, Se! Fall inte ner!

Så sparkar vi igen!
Vi skriker stirds rop min vän!
Tillsammans kämpar vi
Och alla dem vi ratar besegrar vi!

Men nej det där var inte din grej
Lämnad ensam motad och klar bedrar jag det jag har
Kämpar slår
Inget kvarstår


I ritten mot friåheten springer jag i criklar
Jag förvirras och mistror
Att något så litet skulle vara så stort
Alla vi missat
Alla misstag vi gjort

Se inte tillbaka, känn ingen saknad
Jag finns, jag ser, jag betrakatar
Och väntar den dag du vaknar

Glimten

Jag såg det när du gick
Det jag vill ha
Precis allt det som jag saknar
Det som kunde vara så vackert

Det finns något jag inte tror du ser. Något som döljer sig där inom dig. En sanning som en inte visat sig för dig än.
Kanske en dag ska den flyta upp till ytan för att få ut sin talan.
Besvara alla de frågor som ställts, göra och dela allt det som ännu bara är en dröm. En dröm man vaknar ur varje morgon. Men i drömmen är du där när jag vaknat.
Men kanske är allt bara en förrvirring, kanske bara ett missförstånd? Ett fel?
Tiden bär svaren sägs det. Men väntan på tiden känns oändligt lång när jag ser på dig.

Sjunk

Hjälpen upp
Slaget ner
Ondska, sorg och saknad
Känslan som urartat när allt har vaknat
Ryggraden likt en fjäder som knakat
För länge, så länge


När svaren har sinat
Då allt är likt en obeskrivlig gåta igen
Tankarna kokar igen och hatet växer
Drömmar om de ögon blå
De ögon så svåra att förstå


Livets lek en sekt
Den mördom i väntan på att bli spräckt
Men nej
Jag är inget av det som sägs
Nej inget jävla objekt


De tankar som kommer till nu
Så svarta, mörka
Obehaget som fyller dem
För att se dem igen
De där blå

Då allt skriker nej
Inget jävla objekt
Men så jävla otäckt



Jag vet.... Jag tror... Jag ångrar.... Jag berättar...

Nej jag skriver det på maskinen, Till dig!

Tiden lopas

Det finns en man ingen annan ser
Men jag vill visa honom för dig
I alla försöken lopas allt likt en resa i tiden
Han säger allt det jag vill kunna säga
Griper tystanden i alla de ögonblick mina läppar skulle förblivit slutna

Jag vill be honom beskriva dig
Men han tvekar
Det finns en tro om lönlöshet
Om att inget skulle kunna göra verkan
Att han ska förbli med den som kallas jag
Fast i bojor och kött
Ruttnandes bort i en tid då den som kallas du förloras
Ditt namn som skrivits på den ensamma betong väggen
Texten skriven i blod som nu börjar falla ut i intet

Kampen är ännu inte över då striden är förlorad
Ensam räcker jag ut efter hans hand
Han som får mig till ett bättre jag
Den som du får mig att vilja vara
Jag kastar allt, slår allt i bitar
Jag raserar allt igen
Som tiden försvinner jag igen

RSS 2.0